Igår äntligen fick jag ur mig detta som har tyngt mitt hjärta så himla länge.
Jag känner mig stark nu, men det var kanske inte meningen att det skulle komma ur mig just igår. Men det kändes bra och blev bara rätt läge.
Vet inte egentligen vad resultatet blev av detta, men nu har jag fått det ur mig iallafall.
Det är jobbigt när man är av olika åsikt. Egoism är en stor del i detta problem.
Ändå kan jag inte låta bli att känna skuldkänslor för att jag tog upp detta. Vet att jag inte har fel, men det känns så ändå.
Jag har vetat länge att snart måste det ske.
Den här känslan är en känsla jag kännt väldigt länge nu.
Att jag inte duger att jag inte är bra. Att alltid behöva vara en person man inte är. Jag är jag och inte fan kan någon ändra på det. Men nu handlar det inte om mig längre. Det känns lättare på nåt sätt att ta tag i problemet då.
Det handlar om den lilla underbara människan jag har skapat.
Jag är ju så stolt och vill visa hela världen hur underbar han är. Att inte alla kan se det gör mig så ont. Tårarna bara forsar ner för mina kinder just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar