Mina sötnosar, en glad och en arg

Linus har haft en sån där dag idag...stort åskmoln runt huvudet.

Ofta att han är arg, förstår inte egentligen vem han har fått det ifrån.

Undrar vad det ska bli av honom egentligen...han är född arg.

Han är så otroligt bestämd...ni kan inte ana.

Förra veckan runt 9 på morgonen satt jag och Hasse i köket och dricker kaffe.

Linus har inte vaknat än. Hör dörren från vårt sovrum som smäller upp med all kraft, hade stängt till så att vi inte skulle väcka honom. Tittar dit och där står han med händerna i sidorna och ger oss en sån där " mördarblick"...hahaha...det kan man kalla för att ha vaknat på fel sida.

Kommer ihåg att det började vid 10 månader...sitter i sin matstol och spänner ögonen i oss...hahaha.

Det måste vara jobbigt för honom att alltid vara sådär arg.

En riktig humörmänniska är han. Men han är lika glad som han är arg.

Han är väldigt lik mig på det sättet...två skrattmåsar.

Jag är bra på att flamsa upp honom...helst vid läggdags.

Får skylla mig själv:-)

Vi har verkligen roligt, han och jag.

Nu är han i en period där han inte lyssnar överhuvudtaget.

Han bestämmer och vi ska vara tysta.

Hur stor tror han att han é egentligen?

98 cm hög och 14 kilo tung...han har verkligen inte fattat nåt....han har inte en suck.

Tur att Linnéa kan få honom på lite andra tankar ibland.